Dröm, i natt.

Blöta hårstrån i nacken. jag försöker skriva, men det är så mycket som inte går att beskriva. jag äskar ljuden. alla syntar, alla ekon tomma gångar skapade av elektronik.
Mina drömmar är så himla konstiga jag kan berätta om den jag hade i natt:

jag och jonathan bodde i studentkorridor. med personal! (suck jag tror jag är lite väl hospitaliserad)
och så skulle vi snorta något som man kunde bli hög av. det visade sig vara nerv gas i det vita pulvret, så vi var tvugna att åka till sjukan.
och så vaknade jag.
helt galen dröm. jag undrar vad den betyder. hihi.

hursomhelst har jag inget bättre för mig just nu.

filmtips: diary of the dead

nu ska jag gå och lägga mig och kramas med min man<3

Dom kallar oss mods

Hej!


nu har jag sett både "de kallar oss mods "och "ett anständigt liv."
det är dokumentärer som handlar mestadels om Ketha och Stoffe, om deras misssbruk och deras syn på livet. De kallar oss mods, spelades in i stockholm 1968. de berättar mycket om sin barndom och man får följa dem ett år.

1979 kom fortsätttningen Ett anständigt liv, som är en av de bästa dokumentärer jag sett om missbruk. för att inte säga den bästa. Både Kentha och Stoffe har barn och träffas igen. det handlar mycket om deras vänner, som är ca 20-30 år gamla som dör av överdoser, heroin. Stoffe dör 27 år gamla, av en överdos heroin.

att allt detta har dokumenterats är fantastiskt. att man får följa dem i livet de lever, i de kallar oss mods, handlar det som nästan om dåtidens punkare: de trodde inte på framtiden. de brydde sig inte om samhällets lagar och var hemlösa lite då och då. det som var punk 1977, då punken skapades, fanns redan innan. det den stod för då var väl mest
" det finns ingen framtid, det är lika bra att ha så roligt som möjligt innan jorden går under"

man kan väl säga att Ketha och Stoffe är sveriges första kända punkare, tio år före den fick ett namn.


detkänns som om deras historier om fosterhem och farsor som super och misshandel som om allt det där, barnhem och saker aldrig hade kunnat hända idag.
men det gör det. bara i andra fromer.

Jag har läst Lotta thells kärleksbarn. Jag torr att jag aldrig har läst något så dramaqueen någonsin. Lotta skriver om Eva som kämpar mot sitt heroinmissbruk och kämpar med sin ralation, till sin man, Erik.
Boken är minst sagt patetisk, det går att läsa om gränslös kärlek och de gråter nästan konstant. Även lite pikadoller som ska piffa upp historien.
om dettta bygger på en sann berättelse, så är det för hemskt för dem.
Jag skulle aldrig läst denna, helt klart en av de sämsta böcker jag någonsin läst.


XD/anna

Inifrån

black devilsmakande läppar, kysser dina och drar ditt hår bakåt,

i vattnet fångar du upp dyiga näckros blad med fötterna, och allt återgår till solnedgång kvällar,

med sursött vin på en verande med omaka glas, och att älska inne vid den öppna elden.

du snurrar mina hårtestar och vaggar in mina teveksamheweter i din trygghet om du ljuger så jag vet inte vad jag gör och nu kommer de bittra efterdyningarna och metallsamken i munnen och jag älskar dig fortfarnade och alltid min laveldeldoftande du. minns allt vi berättade då och alla skaratt som inte stjälade allt som fanns att ta inuti dimmblå ridåer kom nu jag blir aldrig mätt av dig

Angeldusts första spelning

hela dagen var hur stressig som helst, vi sparang omkring och funderade på om vi skulle uppträda med den där covern vi tänkte. nix. evigt fixande, lösögonfransar, amink, full fart, försöka äta, panik. missade bussen, men blev hämtade. det var nästan inga alls då vi klev in i studion, gick in i logen och drack lite glittercider.
gick ut en sväng, och då hade det kommit en massa folk.
bandet som var före oss skulle köra en låt till, och en till... det tog inte slut förrän lasse fräste åt dem att de hade haft sin tid. jahap.
djupa andetag ”jaag-har- gjort detta förut” försöka tänka, fokusera. då hade jag i.f.s tagit tre tior stesolid, så jag blev alldeles okoncentrerad.
vilket jag inte gjorde denna gången. dessutom var det många år sedan jag använde bezo då tog tre. då jag hade kunnat nöja mig med en tablett.
början gick trögt, men det gick bättre, knappt ingen medhörning alls.
jag såg monika, längst fram, och kände mig trygg, men fet och osäker... sjöng falskt. suck.
eftert kom alla våra vänner fram, det var faktiskt många.
det var så fint sålde åtta, nio singlar. andra som ville säga att det var bra, och det blev så rörigt. men jag är hur glad som helst att ni var där.

sedan gick vi ut och satte oss i alkisparken ett gäng. kallt fuktigt gräs mot benen. usch. men det var kul att ta några cider och prata lite* sedan gick vi till subway.

vi hade bara druckit varsinn 2,5 cider och en glitter, så det berodde inte på det, jonathan sa att han behövde gå ut och kräkas, jag tittade efter honom, han ramlade ihop vid dörren. han svimmade, älskling, älskling!!! hans läppar var alldeles vita, och det ringdes 112, men bara andreaz och minika satt med honom ett tag, och såklart jag. så blev vi hemskjutsade. så går det då man inte äter jonathan, kom ihåg det. idag har vi varit förlovade nio månader och en dag!!!! äntligen ska vi få tid för varandra igen. jag älskar dig jonathan. föralltid<3

Ikväll

holymakaroni, crazypafoli
ikväll spelar vi ju som sagt på studion, folketshus.
första spelningen, så det är en aning nervöst.
de senaste dagarna, veckorna, har mest gått åt till att göra sweet cherry färdig.
nu är singeln klar.
igår spelade vi in de sista tonerna, slipade, däremellan diskade J, och jag tvättade.
hörde av sötJessica igår.
just nu läser jag Mig äger ingen, av Åsa Linderborg. jag återkommer ang. den!


Puss,anna

test

testar...