Dom kallar oss mods

Hej!


nu har jag sett både "de kallar oss mods "och "ett anständigt liv."
det är dokumentärer som handlar mestadels om Ketha och Stoffe, om deras misssbruk och deras syn på livet. De kallar oss mods, spelades in i stockholm 1968. de berättar mycket om sin barndom och man får följa dem ett år.

1979 kom fortsätttningen Ett anständigt liv, som är en av de bästa dokumentärer jag sett om missbruk. för att inte säga den bästa. Både Kentha och Stoffe har barn och träffas igen. det handlar mycket om deras vänner, som är ca 20-30 år gamla som dör av överdoser, heroin. Stoffe dör 27 år gamla, av en överdos heroin.

att allt detta har dokumenterats är fantastiskt. att man får följa dem i livet de lever, i de kallar oss mods, handlar det som nästan om dåtidens punkare: de trodde inte på framtiden. de brydde sig inte om samhällets lagar och var hemlösa lite då och då. det som var punk 1977, då punken skapades, fanns redan innan. det den stod för då var väl mest
" det finns ingen framtid, det är lika bra att ha så roligt som möjligt innan jorden går under"

man kan väl säga att Ketha och Stoffe är sveriges första kända punkare, tio år före den fick ett namn.


detkänns som om deras historier om fosterhem och farsor som super och misshandel som om allt det där, barnhem och saker aldrig hade kunnat hända idag.
men det gör det. bara i andra fromer.

Jag har läst Lotta thells kärleksbarn. Jag torr att jag aldrig har läst något så dramaqueen någonsin. Lotta skriver om Eva som kämpar mot sitt heroinmissbruk och kämpar med sin ralation, till sin man, Erik.
Boken är minst sagt patetisk, det går att läsa om gränslös kärlek och de gråter nästan konstant. Även lite pikadoller som ska piffa upp historien.
om dettta bygger på en sann berättelse, så är det för hemskt för dem.
Jag skulle aldrig läst denna, helt klart en av de sämsta böcker jag någonsin läst.


XD/anna

Inifrån

black devilsmakande läppar, kysser dina och drar ditt hår bakåt,

i vattnet fångar du upp dyiga näckros blad med fötterna, och allt återgår till solnedgång kvällar,

med sursött vin på en verande med omaka glas, och att älska inne vid den öppna elden.

du snurrar mina hårtestar och vaggar in mina teveksamheweter i din trygghet om du ljuger så jag vet inte vad jag gör och nu kommer de bittra efterdyningarna och metallsamken i munnen och jag älskar dig fortfarnade och alltid min laveldeldoftande du. minns allt vi berättade då och alla skaratt som inte stjälade allt som fanns att ta inuti dimmblå ridåer kom nu jag blir aldrig mätt av dig